Ensamhet


Ensamheten är det värsta. Så fort jag har folk i närheten är det relativt okej, jag tänker inte på det hela tiden då i alla fall. Men alla timmar jag är ensam är tankarna och funderingarna allt för påträngande. Det är som att det börjar som en orolig liten tanke som byggs upp för varje minut som jag är ensam, tillslut är den lilla tanken ett stort monster. Det enda som håller mig ifrån att bryta ihop är för att jag vet att jag slipper vara ensam om bara några dagar. Att jag har vänner och familj som väntar på mig. Och jag märker verkligen skillnad på min kropp när den inte mår bra. Jag får ingen ro att sova sammanhängande, vaknar från och till, har ingen som helst matlust och känner mig smått illamående hela tiden (troligtvis för att min mage är så tom att det ekar i den). Men det är väl bara att äta kan man tycka men det går inte, det smakar inte gott och det fastnar bara i halsen. Det enda jag fick i mig igår var ett halvt knäckebröd med några äggskivor, 2 bananer, 2 mackor och en ”nutrilett shake”. Och det mesta tvingade jag i mig på praktiken för att inte svimma.

Jävla klump i halsen. Jävla tankar. Jävla allting.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s