Vi går runt på jorden ett tag…


Jag vill tänka på mig själv som en person som har djupa tankar och värderingar. Meningsfulla åsikter. En person som vet vad livet handlar om. En person med en gammal själ. Jag brukar tänka på mig själv som en liten människa i en stor kropp för det mesta nu. Men det var inte så förr, då var jag en stor människa i en liten kropp. Jag gjorde allt för att synas. Piercingar, smink för att dölja vad jag egentligen kände, konstiga färger i en konstig frisyr, trasiga kläder och höga skor. Jag hade drömmar. Storslagna. För stora. Jag ville göra det! Och det där! Jag ville åka dit och träffa den och den personen. Jag hade vänner. Jag hade några jag kallade för mina vänner. I flera år. Jag gav och jag fick. Men någonstans någon gång hände något. Jag minns inte, jag var för full… påstås det. Men jag påstår att det är skitsnack. Urusla ursäkter för att slippa ta konsekvenserna  av att splittra ett hjärta. Göra någon till en ensam individ. Det kanske inte är sant men jag påstår att jag inte har en enda vän längre. Och jag kan inte heller påstå att jag har engagerat mig till 100% för att behålla de ihåliga människor jag en gång kallade mina vänner. De har bara yta. Fasader för att inte visa hur trasiga de är inuti. Man kan klistra upp sitt liv, sin fasad på de personer man kallar sina vänner för att inte vara ensam. Men om ensam innebär att man är sitt eget liv och fyller sitt tomrum  själv så är jag heller ensam än en ihålig fasad uppbyggd på lögner och svek. Falsk ord och äckliga pussar på kinder. Ytan. Det är vad allt handlar om. Yta! Vad som syns utåt. Fattar ingen att det är vad som händer inuti som betyder något. Det är där allt det fantastiska händer. Det är inuti vi utvecklas. Jag har levt i tjugo år. Det är en fis i rymden. Absolut ingenting. Vad har jag lärt mig? Att de personer som verkligen betyder något finns runt mig nu. Det är inte många personer men jag vet att de finns här för mig. Människor jag kan lita på, de har alltid funnits. Aldrig svikit, aldrig lämnat, aldrig ljugit om saker som betyder något. Jag är en liten människa i en stor kropp. Jag vill inte synas mer. Jag vill bara vara. Bli lämnad ifred med mitt liv. Som jag håller på att bygga. En familj. En framtid med någon jag älskar. I en stad där nästan ingen vet vem jag är. Jag har inga dåliga minnen här. Inga platser jag undviker för att slippa träffa någon som vet vem jag är. Jag skulle kunna försöka vara bättre än jag är men jag orkar inte det mer. Jag är. Jag kan. Jag vet. Det räcker för mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s